I anslutning till övergrepp mot mig (Börje Peratt) i Västerås misshandlades även den pensionerade sjuksköterskan Marianne Liljeholt av polis. Denna anmälan har lagts ned vilket kommer att överklagas. Eftersom den händelsen inte dokumenterades av video eller ljud, utom möjligen av polisens egen kamera (som vi inte kommer åt), så planerade vi först att göra en rekonstruktion med stuntkvinnor. Det är en våldsam scen som vi slutligen övergav då den blev för kostsam. Istället träffades vi i Västerås där två av kvinnorna inför kamera lämnade sina vittnesmål. Dessa korsklipptes så att man parallellt kunde följa händelseförloppet från såväl den drabbade Marianne som Benita som åsåg händelsen från nära håll.
Susanne lyckades filma den första konfrontation med den mest våldsamma poliskvinnan som utan att ange andra skäl än att de stört ordningen ville kvarhålla kvinnorna. Jag som följde och dokumenterade kvinnorna kan gå i god för att de inte på något sätt stört ordningen vid den klinik som avses. Polisens egna rapport målar däremot ut dessa kvinnor som om de stormat denna klinik som de således aldrig varit inne i. Däremot hade de tidigare besökt skolan. Men den helt felaktiga beskrivningen har i polisens pressrelease gått ut i samtliga medier och särskilt i Västerås. Utan möjlighet för kvinnorna till ett genmäle.
Övergreppet mot Marianne fortsätter in i häktet. Det redovisade vittnesmålet i ovan handlar endast om överfallet på parkeringsplatsen och följer Mariannes vittnesmål.
MISSHANDELSSCENEN MARIANNES VITTNESMÅL
– ”Detta skedde på en parkeringsplats efter att tre kvinnor träffat människor och intervjuat dem vid en klinik i Västerås.
- Vi (två väninnor och jag) går till P-plats där våra bilar står parkerade .
Plötsligt blir jag (65 årig kortväxt fd skolsköterska) överfallen bakifrån och känner hur någon sliter och drar i min luva, jag dras ner i backen och släpas i luvan efter marken! Jag förstår ingenting? Jag känner hur jag dras efter marken och hur kappan verkar slitas sönder! Varje gång jag försöker resa mig upp så slits jag ner aggressivt i backen igen gång på gång! Det kändes som en evighet då jag slits åt alla håll!
Mitt paraply hade gått sönder och flugit iväg!
Lika plötsligt och omtumlad står jag på mina fötter och ser att det är en arg poliskvinna som fortfarande drar i mig och plötsligt står jag vänd och upptryckt med ansiktet mot en bil! Den arga poliskvinnan drar mina armar hårt och brutalt uppåt bakåt mot ryggen, jag säger till att det gör ont hon bara fortsätter hårdhänt utan att bry sig om vad jag säger, jag känner hur det knakar i armen och säger det till henne ”nu knakar det i armen”! Hon bara fortsätter och tar i ännu hårdare och säger nåt’ om att hon tycker det är bra att det knakar i min arm!
(Lika plötsligt står jag med ansiktet mot poliskvinnan och upptäcker då en till polisman på andra sidan om mig. Jag vet inte om han också håller i mig) men de har nu vänt på mig så jag står ansikte mot ansikte med poliskvinnan. Vi står ca 1,5 dm ifrån varandras ansikten då hon böjer sig fram mot mitt ansikte och hostblåser mig medvetet i ansiktet för att försöka skrämma mig, troligen för covid-19.
Jag står kvar som en staty och tittar på henne! Undrar vad hon håller på med?
Efter det säger poliskvinnan att: ”Du är sjuk! Du är sjuk!” Nej säger jag ”Jag är mycket frisk och vid god hälsa, jag äter inga mediciner! Hon säger nåt’ om psyket? Jag säger återigen att jag mår väldigt bra och har inga problem!
Då säger poliskvinnan något om P13, jag undrar vad det betyder? Du får åka med till stationen säger hon. Jaha säger jag och följer med! / Slut scen)
/De leder mig mot polisbilen och någonstans här vill de ha min legitimation. Jag minns att jag hade plockat upp mobiltelefonen och försöker få upp körkortet! Jag har för mig att de får hela telefonen med fodral, för körkortet satt fast! Jag undrar varför de gör så här och vad har jag gjort? Jag försöker samtidigt att hitta och få tag i min handväska.
Jag åberopar polislagen paragraf 8, proportionalitetsprincipen men får inget gehör från poliserna!
Ingen av poliserna har identifierat sig för mig!
Den elaka poliskvinnan drar och sliter bryskt i mig då hon knuffar in mig i polisbilen. Hon fortsätter att slita och dra i mig och är mycket arg då säkerhetsbältet krånglar! Jag förstår fortfarande inte vad jag gjort? Jag undrar och frågar poliserna men får inget svar!”
BPTV förutsätter publikens finansiering. Donera gärna till
Swisch 0705566994
Plusgiro Nordea Pg 80 71 33-4
Nyligen genomfördes en annan liten scen med Crowdfunding: Det är nog nu
BPTV 